In och ut, ut och in
Jag har inte bloggat på väldigt länge och det är av olika anledningar. I detta inlägg kommer jag berätta om ganska mycket som är ganska personligt och jag tror att många i min ålder kan känna igen sig i. Så ta några minuter och läs. Du som läser kanske tycker jag är helt dum i huvudet men så får det vara för om jag ska kunna ändra något så måste jag först vara medveten om vad jag ska ändra.
Det började egentligen för tre år sedan om jag ska ta allt från början. Jag vägde 100 kilo när jag började gymnasiet och var inte alls vältränad men jag trivdes med den jag var och sket i vad andra tyckte och tänkte. Jag spelade bra golf och tänkte inte så mycket när jag spelade utan gick ut och lirade för att det var det roligaste jag visste att spela golf, just SPELA golf. Framgångarna kom också där efter.
Nu tre år senare väger jag dryga 80 kilo och jag borde egentligen må mycket bättre. Fysiskt i alla fall. Men saker och ting har ändrats på vägen. På utsidan men framför allt innanför pannbenet där den stora förändringen har tagit plats.
När jag sedan började träna enormt mycket och i viss mån tänkte på vad jag stoppade i mig så hände det givetvis saker med min kropp. Tidigare i mitt liv hade jag inte varit i närheten av en tjej, tjejer vad var det? När jag ändrades så fick jag mer och mer uppmärksamhet av tjejer. Visst var det roligt att på lite bekräftelse för att man blir snyggare och snyggare. När jag träffade folk så kommenterade i stort sätt alla hur jag hade ändrats och faktiskt gjort något riktigt bra, att förändra en livsstil. (Till er som har gjort det, var nöjda med er själva).
Den känslan att få uppmärksamhet är väl något de flesta tycker om. Jag tog dock inte uppmärksamheten på rätt sätt. Jag tog den inte som att jag människan Axel Arinbjarnarson hade gjort något bra och andrat min livsstil. Utan bara att folk kommenterade och uppskattade det nya skal som jag hade "skaffat" mig. Nu förstår jag att det inte var någon än Axel som de berömde, inte den nya utsidan.
Så som jag lever nu är inte något liv man önskar sig. När jag var tjock tänkte jag att allt skulle bli bra bara jag blev smalare. Blev det så? Nej det blev bara sämre. Nu tänker jag hela tiden på vad jag äter, att bara äta och inte tänka går inte. Jag dricker inte alkohol för jag är så fruktansvärt mån om min kropp och min satsning för att bli bäst i världen på golf. Jag är så fåfeng och bryr mig om vad andra tycker om mig i den grad att det skadar mig själv.
Hur påverkar detta min golf? Vad har detta att göra på en blogg som handlar om mitt liv som golfspelare. Detta handlar väl för fan om mitt privatliv. Nej detta påverkar i högsta grad min golf. Jag är så mån om vad folk tycker och tänker om mig och den ända anledningen till att folk är med mig är för att jag presterar bra, utåt sett. I form av bra resultat på golfbanan. Till den grad att jag är så fruktansvärt rädd att misslyckas att jag inte vågar lyckas och vågar inte slå de slagen och spela det spel som jag vet att jag kan och en gång gjort.
TACK!
Jag vill passa på att tacka vissa människor extremt mycket. Inga namn men när ni läser detta kommer ni förstå. I skrivande stund så fallet det en liten tår ner för min kind. Tanken av hur ni är mot mig oavsett om jag är tjock eller vältränad gör mig så jävla glad att ni inte förstår. Jag är inte hemma så ofta och kan inte ses så ofta men ändå så tar ni er tid att vara med mig när jag kan och är hemma. Jag uppskattar det enormt. Ni som var mina kompisar när jag inte såg ut som gör idag men ni behandlar mig exakt lika dant nu.
Jag är Axel Arinbjarnarson och Axel spelar golf.
Det började egentligen för tre år sedan om jag ska ta allt från början. Jag vägde 100 kilo när jag började gymnasiet och var inte alls vältränad men jag trivdes med den jag var och sket i vad andra tyckte och tänkte. Jag spelade bra golf och tänkte inte så mycket när jag spelade utan gick ut och lirade för att det var det roligaste jag visste att spela golf, just SPELA golf. Framgångarna kom också där efter.
Nu tre år senare väger jag dryga 80 kilo och jag borde egentligen må mycket bättre. Fysiskt i alla fall. Men saker och ting har ändrats på vägen. På utsidan men framför allt innanför pannbenet där den stora förändringen har tagit plats.
När jag sedan började träna enormt mycket och i viss mån tänkte på vad jag stoppade i mig så hände det givetvis saker med min kropp. Tidigare i mitt liv hade jag inte varit i närheten av en tjej, tjejer vad var det? När jag ändrades så fick jag mer och mer uppmärksamhet av tjejer. Visst var det roligt att på lite bekräftelse för att man blir snyggare och snyggare. När jag träffade folk så kommenterade i stort sätt alla hur jag hade ändrats och faktiskt gjort något riktigt bra, att förändra en livsstil. (Till er som har gjort det, var nöjda med er själva).
Den känslan att få uppmärksamhet är väl något de flesta tycker om. Jag tog dock inte uppmärksamheten på rätt sätt. Jag tog den inte som att jag människan Axel Arinbjarnarson hade gjort något bra och andrat min livsstil. Utan bara att folk kommenterade och uppskattade det nya skal som jag hade "skaffat" mig. Nu förstår jag att det inte var någon än Axel som de berömde, inte den nya utsidan.
Så som jag lever nu är inte något liv man önskar sig. När jag var tjock tänkte jag att allt skulle bli bra bara jag blev smalare. Blev det så? Nej det blev bara sämre. Nu tänker jag hela tiden på vad jag äter, att bara äta och inte tänka går inte. Jag dricker inte alkohol för jag är så fruktansvärt mån om min kropp och min satsning för att bli bäst i världen på golf. Jag är så fåfeng och bryr mig om vad andra tycker om mig i den grad att det skadar mig själv.
Hur påverkar detta min golf? Vad har detta att göra på en blogg som handlar om mitt liv som golfspelare. Detta handlar väl för fan om mitt privatliv. Nej detta påverkar i högsta grad min golf. Jag är så mån om vad folk tycker och tänker om mig och den ända anledningen till att folk är med mig är för att jag presterar bra, utåt sett. I form av bra resultat på golfbanan. Till den grad att jag är så fruktansvärt rädd att misslyckas att jag inte vågar lyckas och vågar inte slå de slagen och spela det spel som jag vet att jag kan och en gång gjort.
TACK!
Jag vill passa på att tacka vissa människor extremt mycket. Inga namn men när ni läser detta kommer ni förstå. I skrivande stund så fallet det en liten tår ner för min kind. Tanken av hur ni är mot mig oavsett om jag är tjock eller vältränad gör mig så jävla glad att ni inte förstår. Jag är inte hemma så ofta och kan inte ses så ofta men ändå så tar ni er tid att vara med mig när jag kan och är hemma. Jag uppskattar det enormt. Ni som var mina kompisar när jag inte såg ut som gör idag men ni behandlar mig exakt lika dant nu.
Jag är Axel Arinbjarnarson och Axel spelar golf.
Kommentarer
Trackback
