Skam den som ger sig!


Tjena!

Ännu en gång lämnar jag en tävlingshelg och är fruktansvärt besviken på mitt resultat och känner mig lite löjlig som säger att det kommer komma när som helst men det känns så. När jag har signerat mitt scorekort känns det som jag vill slänga mina klubbor åt helvete och sluta spela golf. Jag har surat hela kvällen fram tills egentligen och nu känner jag mig taggad för att köra igen. Jag är fast vid denna sporten. Oavsätt hur dåligt jag spelar står jag och tränar dagen efter ändå. Varför? För det är detta jag vill och jag älskar det. Dom kickar jag fått av vissa situationer jag upplevt på golfbanan och i golfsammanhang är obeskrivliga. Magiska! Då har jag spelat långt ifrån det största man kan spela. Känslan av att pegga upp på Master eller British Open det driver mig dagar som denna.

Det som jag känner är det största problemet är att jag inte har kolla på min skruv och det blir extra jobbigt när det blåser mycket. Nästa omöjligt att ha kontroll vart bollen ska ta vägen när jag inte har koll på hur mycket skruv jag har och framför allt inte när jag inte ens vet vilken skruv jag har. Det är så eftersom jag jobbar mot en fade från en ganska stor draw så när jag blir osäker och inte litar på mitt beslut som är en fade blir det kattskit av det. Men jag tar i alla fall beslutet att slå en fade. Krävs mod för det också vill jag lova. Har dock inte mod än att slå den alla gånger. Men jag ska inte vara bäst nu! Tålamod är en fiskares bästa vän brukar man ju säga men jag tror att en golfare behöver vara bättre vän med honom för att lyckas!

Nu ska jag sova så jag kan orka jobba för att nå mina drömmar!

/ Axel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0