-

Ja nu är det så att jag åker hem till Sverige imorgon. Sorgligt men sant! Jag har haft tre fantastiska veckor och ska verkligen inte klaga. Det är få som får den möjligheten jag haft under dessa veckor och att jag får möjlighten värderar jag högt. Det ska ni veta att det är inte något som jag tar för givet. Tack pappa för alla greenfees och all mat som jag stoppar i mig. Att ens föräldrar betalar för en i min ålder är väl egentligen självklart men inte i den mängd som jag faktiskt får så tänkte rikta ett stort tack till min älskade pappa.


Jag vill även passa på att tacka min farfar. Det finns få människor på denna jord som jag ser upp till så mycket som jag gör med min farfar. En sann idol och förebild för mig på många sätt och vis. Tack för allt denna tiden farfar! Det är inte ofta man säger att man älskar någon, eller jag har sagt det till några få. Bara inom min familj men jag älskar min farfar. Han är bäst helt enkelt, världens bästa farfar!


Sen får jag inte glömma min "sparringpartner" och kompis Filip Brattse. Det har varit grymt att ha med dig dess två veckorna och hoppas vi får fler veckor där vi tränar och spelar tillsammans. Jag vet att det kommer bli mer i sommar innan han åker till USA och collage.


Dagens lir

Idag fick vi finbesök av ingen annan än Simon Malmberg. Så ni var vi fyra spelade som kunde lira så nu var det lite bett. Ja lite! Idag var den dagen på hela visstelsen som jag varit här i spanien då jag slagit bollen bäst. Nöjd med hur jag framför allt slog min driver. Tror ni jag är nöjd med det eller? JA! Sen att jag puttade mindre bra bara för det är en annan sak. Men jag får glädjas av det som är positivt.

Det var den mest välspelade matchen mellan mig och Brattse också. Som jag återigen lyckades vinna. Fråga mig inte hur men det gick idag också. Man ska vara ödmjuk även om man vinner för jag lär få stryk av honom i framtiden. Men man ska glädjas när man vinner. Sen är jag världens sämsta förlorare, Brattse kan intyga det tror jag efter jag förlorat mycket snöpligt på 21:an. Att bli sur och så när jag förlorar gör mig oftast bara mer taggad till att träna mer. Så finns bra saker med att vara en dålig förlorare!

Löprunda

Efter dagens spel så bestämde jag mig för att springa en runda. Till en början så gick det okej och jag joggade upp mot bergen som inte är så lång ifrån där vi bor. När jag sedan skulle jogga tillbaka så kom den en kille som sprang förbi mig med tights och en seriös klädsel för att verkligen springa med vattenflaskor runt midjan. Han vinkade och visade att jag skulle hänga på honom. Sagt och gjort så hängde jag på honom och tempot var väl inte det högsta jag sprungit i så min tuppkam växte väl lite så jag tänkte att jag skulle springa förbi och öka på lite. Något som jag fick äta upp. Han tog det som att jag tyckte farten var för dålig och sprang om mig och började springa SNABBT! Mina lungor och mitt hjärta jobbade för fulla muggar vill jag lova. Spjällen var öppen och jag gjorde allt för att orka hänga med. Dock så var jag tvungen att springa hem efter att ha legat bakom i någon kilometer men jag hade inte orkat hänga på mycket längre hur mycket jag än hade kämpat!


När jag hade sprungit ut ur byn och började klättra i bergen så passade jag på att försöka på lite färg på min annars väldigt bleka överkropp. Det syns att jag spelar golf i alla fall! Hoppas ingen såg när jag sprang och fettet dallrade ;)



Klippning

Brattse tyckte han var långhårig och hade hört ryktena om att jag var en riktigt bra frisör (eller?). I alla fall så ville han att jag skulle klippa honom. Sagt och gjort så sitter han nu framför mig med ny frisyr och är förbannat nöjd och jag är faktiskt riktigt nöjd med min egen insats. Även om det jag gjorde inte var så jätte svårt men ändå. Ända ganska kul! Tålamod är dock inte min grej... Inte när det gäller hår i alla fall!



/ Axel